Här har det varit lugnt hela sommaren. Ingenting nytt egentligen har hänt.
Har varit på gastroskopi och fått Remisma enligt schemat och mått riktigt bra. Hade i samband med gastroskopin en sjuk Carolin, som låg på Jorvs sjukhus med ett virus som orsakade diarréer och hon blev lindrigt uttorkad, och så hittade man ett biljud på hjärtat som ska undersökas mera om några veckor. Då det ännu var oklart vad det var som gjorde henne så sjuk, då ingen av oss andra blev smittade, så var vi ju såklart lite oroliga över ifall hon nu redan kunde börja visa symptom på IBD, fastän hon är så liten. Läkarna noterade i alla fall i hennes journal att både jag och min man lider av IBD, men sedan kom det fram att det var ett vanligt virus som orsakade alltsammans.
Gastroskopin gick rätt bra, fick lugnande intravenöst, men nog var det ändå obehagligt att ha den där slangen i halsen. Allt såg dock bra ut och det var ju skönt.
Har nu börjat jobba lite mera och flickorna har börjat på dagis. Känns riktigt bra med en "normal" vardag som löper. Carolin har inte haft några problem att börja på nytt dagis, hon stortrivs. Corinn däremot var superledsen till en början, och mammahjärtat grät då jag lämnade henne, men nu går det hur bra som helst för henne också.
Det som vi nu upplever som jobbigt är att natta flickorna. Från att ha kunnat lägga dom båda och säga "God natt - sov gott" och dom somnat själv efter en stund, så är vi nu i en fas där man måste sitta med dom för att dom ska hållas i sängen och det kan ta upp till två timmar innan dom sover. Man har nästan rivit håret av sig vid det laget. När dom väl har somnat är man totalt slut och bara vill gå och lägga sig själv. Deras vakna stunder går ut på att bråka med varandra, endera i en rolig lek som nästan alltid slutar med att någon gråter, eller så är ena på dåligt humör och vill bara sabotera för den andra och man blir tvungen att gå emellan. Så jag skäms verkligen inte att säga att jag njuter fullständigt av att vara ensam hemma de förmiddagar som barnen är på dagis och jag ska iväg och jobba kväll :)
Kan ändå konstatera att fastän det är jobbigt att tampas med allt som hör till vardagen med småbarn, så är jag glad att jag idag är frisk och orkar med den som vilken annan småbarnsmamma, dvs. vissa dagar håller tålamodet bättre än andra.
Den här sommaren har vi hunnit med massor av roligheter. Träffat vänner och gjort utflykter. I maj gjorde jag en ensam resa till Stockholm och träffade min bästa väninna där. Det blev shopping, skumpa och dans på Golden Hits. Så himla skönt och roligt var det. Semestrade i Österbotten hos min mamma och besökte ett nöjesfält där. Mumindalen besökte vi tillsammans med våra vänner från Borgå och så har jag och Jonas varit på tumis på en dygns resa tillsammans. Utöver det har det blivit sköna kvällar hemma med god mat, terasskvällar i Ekenäs osv.
Magen har nog reagerat de gånger man ätit mat senare än vanligt och druckit vin till, men sommaren är kort och så länge jag inte lidit någon större nöd så har det varit värt det.
I och med dagisstarten har vi fått de traditionella flunssa-båbborna på besök. Blev förkyld och fick samtidigt de här acne-liknande utslagen igen på kroppen. Man kan ju inte säga vad det beror på, och de har sakta försvunnit. Klåda över hela kroppen tas jag också med, så levervärdena kollades upp extra, men visade sig vara normala.
Igår fick jag Remsima, och då fick jag förklarat att klåda hör till de vanligaste reaktionerna av Remsima, så nu tar jag en antihistamin varje dag mot det. Var inställd på att det här skulle bli min sista medicin-infusion före nästa kolonoskopi, men det är planerat kolonoskopi i november, så hinner få en Remsima ännu i slutet av oktober. Sedan återstår att se om tarmen läkt tillräckligt bra för att man ska kunna avsluta min Remsima-behandling.
