Skål för förändring!

by J.M Power.

Det här kommer att bli det sista inlägget för den här bloggen. För såhär är det...

Nångång kring nyår kände jag att det fick räcka med att allt för ofta gå omkring med känslan av hopplöshet och att motgångarna tog över mitt/våra liv. Trots att jag tyckte att jag blivit riktigt bra på att göra det jag tycker om och välja det som vår familj mår bäst av, så fanns det dagar som blev riktigt jobbiga, rent av ångestfyllda. Jag visste inte varför och det var skrämmande. Fanns inte en kväll som jag gick till sängs utan dåligt samvete över saker som jag tyckte mig ha kunnat göra bättre, oftast gällde det barnen och mannen. Samtidigt som allting kändes jätte jobbigt, så kände jag också att det är nu det kommer att vända till det bättre. Jag behövde bara komma på hur.

Via IBD-sidan på Facebook blev jag nyfiken på en person som tipsat om sin hemsida. En kväll, då jag redan gått och lagt mig, klickade jag upp hennes hemsida med telefonen och började läsa. Hon hade också ulcerös kolit, hade varit mycket sjukare än jag och har idag tjocktarmen bortopererad. Jag läste och läste och blev bara mer och mer övertygad om att jag äntligen hittat rätt väg till att börja må bättre. Kände igen mig själv i så mycket av de känslor som hon beskrev i allt hon varit med om. Jag grät av sorg för att någon ska behöva genomgå allt det där. Jag grät av lycka, för att jag äntligen kände att det är NU det kommer att vända. 

"Are you up for a change?" stod det och jag tänkte "Yep, definitely!". 

Och där började resan på förändring med hjälp av Henrika Jansson Tonder som bla. är coach i medvetenhet (consciousness).

Jag satt hemma vid datorn och skulle ha min första Skype-session med Henrika. Jag var nervös då jag inte hade någon aning om hur det skulle gå till. Sedan då samtalet väl var igång kändes det hur lätt som helst. Det var inte alls så som man tänker att terapi-samtal går till, utan coaching i ett helt nytt ämne och som handlade om mig.

Jag lärde mig att se mina tankar och handlingar som något som är inbandat på en kassettbandspelare. Där mina intryck ända sedan jag var ett litet barn finns inbandade och spelas upp på repeat för mig ännu idag. Henrika ger mig, med sitt synsätt och förklaringar verktygen till att se att mycket av allt som finns bandat på den där kassetbandspelaren inte är vad JAG egentligen tycker, känner, vill osv. Men att det har fått spela och styra mitt liv hittills. När jag förklarar och berättar ställer hon frågor som: "Vad är det som säger så...?", "Är det vad du tycker...?" och jag märker att nånej, egentligen är det inte min egen åsikt/tanke/känsla! Det är det där som är nerbandat på kassettspelaren som säger så och då måste jag nu trycka på stop-knappen och banda över det med det JAG vill/tycker/tänker osv. Låter kanske invecklat, men egentligen är det inte alls svårt. Idag fungerar det här ganska bra utan att jag behöver lägga så mycket tanke bakom. 

Jag kom fram till att jag har superpowers också. Det låter ju maffigt, eller hur? :)

Egenskaper i mig som jag försökt jobba bort, för att något eller någon har bandat in det på min kassettbandspelare att just de här egenskaperna skulle vara "dåliga" att ha. I samtalet fick jag verktygen att själv komma fram till att kontroll och impulsivitet är mina nya superpowers (idag har jag många fler). De är egenskaper i mig själv som jag har försökt trycka bort men som jag nu ska använda till min fördel istället. Jag har t.ex. kunnat känna att man inte ska vara ett "contol freak", utan leva mera i stunden. Då jag egentligen t.ex. tycker om att sköta saker på ett visst sätt, i viss ordning. Att hemmet är i någorlunda ordning när man lämnar det osv. Eller mitt ibland impulsiva, spontana sätt att ta itu med saker, att det är bättre om man ALLTID tänker efter ordentligt innan man gör något. Nu kan jag vara ett impulsivt control freak istället, för att jag vill OCH DET ÄR SÅ SKÖÖÖNT! Insåg att många riktigt goda val i livet har jag gjort med hjälp av min spontanitet. Som att utan eftertanke sms'a Jonas, som jag inte kände för 11½ år sedan om han hade lust att träffas och sedan efter att han svarat ja fundera ut hur jag ska ta mig från Kimito till Ekenäs. Det löste sig och här är vi idag :).

Efter första sessionen med Henrika fick hon mig att fundera på vad är det PÅRIKTIGT som JAG vill och som JAG MÅR BRA av. 

Bara äälskar hennes sätt att avbryta mig då jag berättar och förklarar med: "Vad om det inte skulle behöva vara så?", eller "Hur kan det bli ÄNNU bättre?" Jag kan sitta tyst en stund och bara konstatera att "FAN, är det såhär lätt?" Bara att programmera om den där kassettbandspelaren :).

Direkt efter den första sessionen kände jag mig så lätt, så glad, så sprudlande att det kunde inte vara sant. Mitt huvud gick på högvarv, en förändring höll på att ske. På högvarv hade det ju gått tidigare också, men fulla av negativa tankar som riktigt säkert hade slängt in mig i väggen ordentligt hårt om inte detta hade hänt. Lyckades direkt inse vad det är jag vill då det handlar om jobbet och bestämde att där behöver jag en förändring genast.

Det gick ett par veckor. Allting kändes lätt, skönt, problemfritt, och istället för att då tänka "hur kan det bli bättre än så här?", började jag tänka att det är för bra för att vara sant. Att "nu är jag på riktigt psykiskt sjuk eller har en hjärntumör eller liknande". Då kändes allting mycket svårare igen och stämningen hemma påverkades också. Men det var lättare att välja tillbaka den där lättheten då jag var MEDVETEN om hur jag tänkte och visste att jag har full rätt att må bra och känna lycka, till och med HELA TIDEN!

Läser som bäst "The Big Leap" av Gay Hendricks, som förklarar varför vi har så svårt att tillåta oss vara lyckliga. Jätte intressant :) 

Visst kan jag ha dåliga dagar som tidigare och "tappa nerverna", fast jag VET att jag istället borde tänka hur det kan bli bättre. Så jag har lite att jobba på min "bitchyness" ännu  ;) 

Har haft flera sessioner med Henrika och har ännu några kvar, till all lycka :) 

Det har hänt mycket på en månad. Det kanske inte märks, men hade man kunnat se in i min skalle så är det ommöblerat och rensat en hel del. 

Nu ligger tankarna på mycket om drömmar. Om mina, min mans och vår familjs drömmar - vad mer är möjligt lixom? :) Vid djupare diskussioner här hemma med de här verktygen som jag fått, insåg vi att vi har låtit den där bandspelaren styra lite för mycket och det är dags att klämma på stopknappen. 

Jag har länge känt att jag har så mycket mer att ge (men tänkt att vad är jag nu för en typ som ens vågar tänka så?) och jag har börjat fundera kring det här som finns omkring oss och hur det påverkar/inverkar på oss. Tänk om jag en dag får möjlighet att hjälpa personer i liknande situation som jag själv, på samma sätt som Henrika hjälpt mig? What a dream :)!

Vad om det inte är något negativt med att inte känna sig helt nöjd? Har satt alltför stort fokus på att jag känna att jag borde vara nöjd över mitt liv. Då jag faktiskt i alla tider njutit av förändringar och funnit mig i dom. För mig är det en drivkraft att vilja mera hela tiden.

Nu väntar spännande tider och nya utmaningar. Bestämde mig för att sluta där jag nu jobbar och börjar istället jobba mera rutinerat med kvällar, veckoslut och helger lediga. Det betyder mera tid med hela familjen och det är vad JAG VILL och kommer att MÅ BRA av just nu.

SKÅL FÖR FÖRÄNDRING!

Jag har bestämt att jag inte är en KolitMamma längre. Jag är "bara" Sandra. Den Sandra som jag själv vill vara :) 

För tänk om det är så... att vår kropp faktiskt kan prata...på riktigt? Vi kan alla välja att må bra och göra det vi vill. Det finns framför oss hela tiden, vårt medvetna. Väljer vi (pga kassettbandspelaren) att inte se det börjar kroppen säga åt oss att göra det. Lyssnar vi inte, blir kroppen tvungen att till slut skrika så högt att den ger oss en ulcerös kolit för att få oss att vakna. Lyssnar vi inte sen heller så kör den in oss i väggen för att förhoppningsvis få oss att vakna? Tänk om...det är så "enkelt"?

För mig har ingenting annat fungerat hittills, hur duktig jag än har varit på att ta reda på allt jag kan om IBD och analyserat mitt mående i tron om att må så bra som möjligt. Som sjukskötare är det dessutom riktigt givande att bredda sitt synsätt från enbart det vetenskapligt bevisade till så mycket annat som inverkar på vår hälsa. 

Så, känner att det inte skadar att tänka lite annorlunda, speciellt när jag känner mig mer levande än på många år!

Därför är det här sista inlägget...

...på den här bloggen :)

Bloggen kommer ändå att finnas kvar, för det är med hjälp av den jag många gånger fått ordning på mina tankar och ut många frustrationer under den här tiden, så den betyder mycket för mig.

Här kommer Henrikas hemsida som jag rekommenderar alla som kan engelska att läsa! 

http://henrikatonder.com/work-with-me/

FEEL FREE TO SHARE!