I lördags då jag var ut på min vanliga promenad, fast endast med ena tösen med mig så var jag med om nånting riktigt obehagligt. I en uppförsbacke började plötsligt hjärta slå snabbt och jag fick riktigt ont i bröstet med strålningar och grym värk upp i käken. Blev såklart rädd då jag vet att det är helt klassiska symptom på hjärtinfarkt, samtidigt som det var så skrattretande att jag skulle ha någonting sådant. Efter det så kände jag att hjärtat slog oregelbundet emellan, men tänkte att det ju inte kan vara något värre...fast samtidigt en liten oro. Då jag ändå skulle på jobb till kvällen, så bad jag min kollega ta en hjärtfilm, som inte visade på hjärtinfarkt (men högersidigt skänkelblock, men som ska vara ofarligt), och läkaren sa också att det inte var något att oroa sig över. Hjärtat fortsatte ännu under söndagen att slå oregelbundet emellanåt, så jag tänkte att det är bäst att jag tar kontakt på måndagen till gastropolikliniken då jag idag skulle få Remsima.
Lämnade ringbud och läkaren ringde upp och han ansåg att han inte tror det är någon fara, och inga hinder för mera Remsima (vilken tur!), men att om det fortsätter så behöver man kolla upp det.
Jag som har slutat Googla en massa, så gjorde det under veckoslutet. Läste att flera som får infliximab, upplevt samma som jag. "Skipped beats" och "flip-floppy heart" feelings beskriver det jag kände :)
De här läste jag bl.a.:
De här läste jag bl.a.:
Så, många gånger är det nog till en stor fördel att vara sjukskötare och med ett brinnande intresse att lära sig mera. Att lära sig "allt" om sin sjukdom skapar en trygghet.
Men med en sjukskötarexamen och lite arbetserfarenhet kommer de här mindre positiva sidorna, man vet lite för mycket ibland, vilket kan orsaka en viss stress ;)
Men med en sjukskötarexamen och lite arbetserfarenhet kommer de här mindre positiva sidorna, man vet lite för mycket ibland, vilket kan orsaka en viss stress ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.