Nej, nej...inte IGEN!!

Hade varit utan kortison i tre veckor. Haft en normal, bra månad (slutet av augusti, början av september) och jobbat lite.

Det började som i mars, med gasig mage, tätare wc besök med slem och diarré och till slut blod. Nytt för den här gången var ledvärken, i knäna och höfterna.

Hade ofta kontakt till Gastropolikliniken på Mejlans. Då jag nyligen sluppit kortisonet tänkte man att vi börjar med en mindre dos och ser om det hjälper, så jag började med 20 mg. Ledvärken försvann med det, men det fortsatte att blöda, så jag var uppe vid de där 40 jävla milligrammen igen. Men inte ens det hjälpte den här gången.

Kände den här gången snabbt igen biverkningarna. Svettningar, darrningar, "speedad", men nu var det värst på natten. Vaknade jag kl 01 så inte tusan kunde jag somna om. Hade helst satt igång med storstädning. Så var ganska snabbt tillbaka i den där trötthetscirkeln. Och när det inte slutade blöda heller, så tog ju det kraft och energi. Samtidigt fick Corinn tänder, så hon vakade på natten, och höll oss alla vakna. Det här var Jonas sista två veckor hemma på pappamånad.

Då det inte hade slutat blöda under den tid de sagt att jag ska hålla ut, ringde jag måndagen den 7.10 till Gastropolikliniken och berättade att det inte slutat blöda. En stund senare ringer det en läkare och ber mig komma in dagen därpå och att jag ska gå och ta blodprover ännu samma dag.

Planerar vad jag ska säga, har läst på om biologiska mediciner, och var förberedd att säga att jag vill gärna prova om läkarna tror det hjälper.

Jag hinner inte ens sätta mig ordentligt i stolen innan han föreslår biologiska mediciner och om jag vet vad det innebär. Han tog också upp att kirurgi är ett alternativ, och jag sa att jag är medveten om det men vill nog prova på den här medicinen först. Dessutom fanns det en jourtid för kolonoskopi ännu samma vecka, och en vecka senare skulle jag antagligen kunna få första dosen Remsima (liknande som Remicade, mera info om medicinen i balken till höger). Fick också utskrivet sömnmedicin som jag skulle ta så att jag fick sova. Satt helt stum...här hade ju jag tänkt komma och slå näven i bordet och säga att nu måste det PÅ RIKTIGT börja hända någonting, för så här vill jag inte ha det! Och så behöver jag inte yttra mig ett endaste dugg! Så otroligt glad över att någonting i dagens vårdsystem verkligen FUNGERAR! Är ju tyvärr tvungen att prata finska, och den mesta av informationen går på finska. Men ser det som att jag lär mig mera och Finland är ändå ett tvåspråkigt land där jag inte kommer så långt med att bara prata svenska.

Så, då var det bara att åka hem och planera och pussla för att få det att gå ihop med barnen.

Carolin hade i början av oktober börjat gå halvdag på dagis igen några dagar i veckan, och ungen stortrivs. Under tiden får jag tillfälle att vila men också ge Corinn all min uppmärksamhet utan att bli avbruten av Carolin som förstås visar mycket svartsjuka nu när lillasyster vill vara med och kryper omkring överallt.